British Painter. 1816-1879 His parents encouraged his early interest in art. He was sent to a number of art schools, including that of John Cawse (1779-1862), before gaining entry to the Royal Academy Schools in 1835. He first exhibited at the Royal Academy in 1834 with Adelphi Smith as Don Quixote (untraced). In 1836 he went abroad for further study, visiting Paris and Venice on the way to Rome, where he spent three years. His first work of any consequence was Cimabue and Giotto (untraced), which he sent back to the Royal Academy show of 1839. On the way back to England at the end of that year Ward visited Munich to learn the technique of modern fresco painting in order to take part in the competition to decorate the Palace of Westminster, but his cartoon, Boadicea (1843; untraced), was unsuccessful. However, in 1852 he was commissioned to produce eight pictures for the Palace of Westminster, on subjects drawn from the English Civil War, the best of which is the Last Sleep of Argyll (1860s) in the Commons Corridor of the Houses of Parliament   Related Paintings of Edward Matthew Ward :. | Dr. Johnson in the ante-room of Lord Chesterfield in Chesterfield House, Westminster. | Leicester and Amy Robsart at Cumnor Hall | Hogarthian image of the South Sea Bubble | The Investiture of Napoleon III with the Order of the Garter 18 April 1855 (mk25) | Sir Thomas More's Farewell to his Daughter |
Related Artists:
Alexei Venetsianov
1780 - 1847
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Samuel De Wilde
British 1748-1832,English painter and etcher of Dutch descent. He was the son of a Dutch joiner who had settled in London by 1748. On 19 November 1765 he was apprenticed for seven years to his godfather, Samuel Haworth, a joiner in London. However, he left after five years and enrolled as a student at the Royal Academy Schools in 1769. He exhibited small portraits at the Society of Artists (1776-8) and at the Royal Academy (from 1778), where he also showed fancy pictures of banditti in the style of Philippe Jacques de Loutherbourg. But the genre that he made very much his own was theatrical portraiture: he exhibited theatrical portraits at the Royal Academy almost every year from 1792 to 1821.